love me and the world is mine

Uppväxt
John Fitzgerald Kennedy föddes 29 maj 1917 i Brookline, Massachusetts. Hans mamma hette Rose Fitzgerald Kennedy och hans pappa hette John Francis Fitzgerald. Paret hade ett tidigare barn Joe, och de fick sammanlagt nio barn.
John var ett väldigt sjukt barn, som barn hade han kikhosta, mässling och vattenkoppar, scharlakansfebern, han hade ännu inte fyllt tre år. När han var tre år flyttade familjen Kennedy till ett nytt hus några kvarter från sitt gamla hus. Johns far som hade svurit att tjäna en miljon innan han blev 35 år gammal jobbade många och långa timmar varje dag, men det lönade sig och John fick en bra uppväxt.

Utbildning
John var en väldigt populär elev vid Choate som är en privatskola för ungdomar, han var aktiv i många sporter, han gillade också att läsa. Arbetet i skolan blev inte det bästa alla gånger fast han kunde så jobbade han inte hårt med skolarbetet förutom i engelska och historia som var hans favorit ämnen. När John tog examen 1936 från Choate så blev han en student vid Harvard.
John var aktiv i många student grupper och sporter och han jobbade hårt på historie- och regerings lektionerna men han hade ändå bara medelbetyg. På slutet av 1937 blev hans pappa, utsedd till amerikansk ambassadör i England. Därför flyttade hela familjen till England, förutom John och hans bror som stannade kvar vid Harvard. Vid detta tillfälle blev han väldigt intresserad av europeisk politik. När han kommit tillbaka efter resor till England och andra städer i Europa fick han en nytändning och började jobba hårdare på Historie- och regerings lektionerna.
Den 1:e september bröt andra världskriget ut när Tyskland invaderade Polen.
Vid denna tidpunkt var John en senior vid Harvard och han bestämde sig för att skriva sin avhandling om hur oförberedd England var för krig mot Tyskland, den var så bra att den senare blev publicerad som en bok “Why England Slept”. I juni 1940 tog John Examen från Harvard hans far skickade ett telegram som löd: “Two things I always knew about you, one tha you are smart two that you are a swell guy, love DAD."

Andra världskriget och Politiken
Efter Harvard gick både John och hans bror med i den amerikanska armen. John blev löjtnant och stationerad på en patrull båt i stilla havet som kommendör. Den andra augusti 1943 blev Kennedys skepp rammat av ett Japanesisk förstörare skepp.
När John återvände hem blev han tilldelad “the Navy and Marine Corps” för hans ledarskap och mod. Efter kriget var det dags att börja tänka på framtida jobb, han hade tänkt sig att bli lärare eller författare. När hans äldre bror dog som hans pappa hade tänkt skulle bli president vände nu sin uppmärksamhet åt John och övertalade honom att ställa upp i valet till en plats i Massachuetts’ elfte kongress distrikt, som han vann 1946.
Detta var början av hans politiska karriär. John, som var demokrat, satt i sex år i “the House of Representatives” och 1952 blev han vald till den amerikanska Senaten.

Strax efter att John blivit valt till Senaten gifte han sig (36 år gammal) med Jacqueline Bouvier, en 24 årig reporter för “Washington Times-Herald”.

John F. Kennedy började bli en populär politiker. 1956 blev han nästan nominerad att ställa upp till vice president valet. Istället började John jobba för att bli President i nästa val, han jobbade långa timmar och reste runt hela landet på helgerna. 1960 den 13:e juli nominerades han av det Demokratiska partiet för att ställa upp i president valet. Kennedy frågade Lyndon B. Johnson om han ville ställa upp som vice president. November den 8:e valdes John till President efter att ha segrat över Richard M. Nixon i ett väldigt jämnt val. Vid 43:e års ålder blev Kennedy den yngsta Presidenten någonsin och den förste katolik som blivit vald till President posten.
President Kennedy med sin fru och sina barn tog med sig en mera ungdomlig anda till Vita Huset.
Kennedy hade många orosmoment, det han oroade sig mest för var ett eventuellt kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet Unionen. Det var nära väldigt nära att det skulle bryta ut krig mellan Länderna som T.ex. i Cuba och Staden Berlin. Detta kriget kallades ” Det Kalla Kriget”.Presidenten jobbade många timmar på dagen, han gick upp sju på morgonen och gick inte till sängs förrän elva eller tolv på kvällen. Han ville vara säker på att han gjorde rätt saker för sitt land och ville att landet skulle gå framåt i olika forskningsområden, förbättringar i utbildningen och arbetet, han ville ha demokrati, frihet för hela världen. President Kennedy var tvungen att ta itu med många seriösa problem i Amerika. Det största problemet var ras diskrimineringen. 1954 lagstadgade Högsta Domstolen i Amerika att segrationen i skolorna var förbjudet, vita och svarta skulle kunna gå i skolan tillsammans. Detta var nu lagen för landet men det följdes inte av alla.
Den 11:e juni 1963 bestämde Presidenten att det var nog och att det måste börjas göra någonting, han förslog ett nytt “Civil Rights Bill” för Kongressen, gick ut på TV och frågade amerikanerna att sätta stop för rasismen. I hans tal till nationen sa han: “- One hundred years of delay have passed since President Lincoln freed the slaves, yet their heirs, their grandsons, are not fully free. This nation was founded by men of many nations and backgrounds….and on the principle that all men are created equal”. Han gjorde det klart för nationen att alla var värda lika mycket oavsett deras hudfärg.

Mordet
Den 21:e november 1963 åker Kennedy till Dallas, för att hålla politiska tal. Nästa dag när hans bil sakta åker för jublande åskådare hörs det skott. Kennedy blev allvarligt skadad och avlider av skadorna några timmar efteråt. Polisen arresterar Leon Harvey Oswald några timmar efter dödskjutningen och åtalar honom för mordet på Presidenten. 24:e november skjuts Lee Harvey när han leds utifrån polishuset av Jack Ruby, Harvey dör. Där med var den enda person som kunde tillföra mycket information till detta fallet tystad. “the Warren Commission” sätts ihop för att utreda lönnmordet och göra klart för dom olika frågorna.

Som om kärleken inte var komplicerad nog. Som om rädslan för att inte vara den enda, eller inte
bli älskad tillbaks, inte var stor nog. Nej. För då kom Facebook. Och la förhållanden och dess problematik
på en ny nivå. Plötsligt var man tvungen att bekräfta förhållandet inför vänner och bekanta att kommentera
och studera. har han snygga semesterbilder? inga alls? då måste han vara ful. är han ful, oscar? är det inte
lite varning att han är med i gruppen “adriana lima”? du är ju mörkblond. då gillar han ju brunetter? obvioulsy.
det står ju på facebook. Och är man inte tillsammans på facebook, då är det inte officiellt. För då vet ju ingen.
Och det som ingen vet, det gills inte. Och med “gills inte” menar jag att du är singel tills facebook bekräftar annat.
Så du skickar iväg en förfrågan efter andra dejten. bara för att vara säker på att han inte träffar andra. och han
svarar inte! han ignorerar det. jaha, då va det kört. singel för livet. det blir till att plocka fram vibratorn och
köpa årsförbrukning av aa-batterier. det här är ju rena helvetet! ska det vara så jävla svårt att få en stadig kuk?
du är arg, tills dess att han med ett blygt leende uppvaktar dig på sängen och ber om att få fråga chans irl.

Och så var det detta med att “gilla”. Varför gillar han att hans syrras kompis “äter kladdkaka”, men inte att
du “är på myshumör idag”. Varför gillar han tjejer som dränker sorger i bakverk hellre än en kelkåt flickvän?
Jaha, hon är ju brunett, ser du efter att ha spanat in profilbilden. Kollar en extra gång. Brunett. Ingen tvekan
om det. Det va ju själva fan. Så du bakar en jävla kladdkaka och lägger upp bilden i fotoalbumet, äter och skvätter
choklad över hela kroppen. kom och smaaaka, din jävla kladdkakebög! En ny notis (!) – “Mamma gillar”. suck.

Som om kärleken inte var komplicerad nog. Nu har han blivit vän med någon kurvig brunett. Vem är
hon då? Var det i helgen dom träffades? Gav han ut sitt nummer också? Gav han kanske nummret, och
nu har de smsat, och bestämt sig för att göra det officiellt på facebook. Nu är de officiellt vänner på
facebook. Det var de det. 2 år i sjön. Nu är han borta. Ska man gilla kanske? För att visa att man inte alls
är upprörd, fast att man bakat ännu en kladdkaka av ren ångest. Så man gillar. Tills man kommer på att
det skulle kunna tolkas som ett godkännande för otrohet. Men du kan ju inte ta bort det. Då verkar du
schizofren. Och om brunetten intalar din pojkvän att du är schizofren, då är du ute ur leken. Och så ringer
han. Hela din värld är upp och ner och så ringer han. Och han låtsas som ingenting. Han är helt lugn.
trevlig(!?) Nästan som om han var kärleksfull. Det är han inte. den otrogna jäveln. Så du blir förbannad,
“varför gillar du inte mina statusuppdateringar?! och vem fan är hon den nya brunetten du snackar så
mycket med?! hon ska ge fan i mig och vem jag är! jag är fan INTE SCHIZOFREN! du äcklar mig, oscar!”

Oscar är påväg hem till dig efter att ha sett din facebook uppdatering, brunetten är hans kusin från Norrland.
 Du är kladdig av choklad och tårar, påväg att plocka fram vibratorn igen. Och allt, på grund av facebook. Ogilla.

Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge. Och om personen som får det inte är varsam med det, då är det hans förlust och inte din. Hur rädd man än är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång. Häftigt att man faktiskt vågar ge bort det mest värdefulla man har. Ännu häftigare när han faktiskt tar bättre hand om det än vad du själv gjort. Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på tycker om en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt.

talkin' 'bout how i'll never ever find another man like you, you got me twisted.
you must not know 'bout me, i could have another you in a minute
i could have another you by tomorrow so don't you ever for a second get to thinkin' you're irreplaceable