98, lika långt borta som stjärnorna

Du kom in i mitt liv en period då jag trodde att allt och alla var bullshitt och att det inte existerade en endaste normal kille alls i hela jävla världen. Du ville prata i telefon om allt möjligt, aldrig snuskigheter utan bara gulliga saker och efter alla äckel jag hade träffat så kändes du för bra för att vara sann, och det var du ju också.
Nu är du bara så nära men så långt bort, allt försvann nog.
Mitt största hopp är att du finns i min framtid och min största rädsla är att det aldrig kommer tillbaks, det börjar kännas så avlägset.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0