love me and the world is mine

Han log,
så att skrattrynkorna sjönk ännu djupare
jag dog,
jag älskade hans ögon,
jag älskade hans doft
jag älskade hans läppar

och att han hade ett litet jack i det högra ögonbrynen,
ett jack han hade fått när hans bror puttat in honom i en taggbuske när de var små.
jag älskade att jag visste om det

Jag gick och satte mig.
precis där vi hade suttit,
och blundade
Och tänkte att hur många gånger jag än sagt att jag tycker om efter det,
och hur många gånger jag än ramlat i golvet av skratt med fina pojkar
med vänliga blickar
och stora händer
så har det aldrig varit som med pojken jag brukade göra flätor på
och bita på underläppen när pussar inte längre räckte till.
När jag reste mig och gick därifrån så kunde jag fortfarande höra vårt skratt eka i mina öron,
så äkta
och nära


- du är min, hade han sagt den kvällen.
- jag är alltid din, viskade jag igår,
i tron på att han kanske hörde mig,
någonstans i hans hjärta så skrek det kanske till i den stunden,
jag vet inte.
men jag vet en sak,
å det är att jag fortfarande är hans,
för alltid,
precis som vi sa.

önskar jag kunde börja detta med ett hej babyyyyyy kom precis hem är iskall längtar tills vi ska ses, och jag önskar jag kunde dra tillbaks tiden ett år.
Jag fyller år efter tolvslaget och förra året var du med på min födelsedag och det var verkligen den bästa nånsin, utan att överdriva, inte för att nått speciellt hände,
men du var där.
vi pratade,
trängdes i en bil,
vi skrek,
skrattade,
jag ramlade nästan och du tog tag i mig
du sa att du var rädd
jag försäkrade dig om att du inte hade nått att vara rädd för (dagen efter var det jag som var rädd)
du ville att jag skulle följa med dig hem,
jag följde inte med,
vi pussades.
ändå så var det den bästa för jag var så sjukt glad, den natten somnade jag helt lycklig, säkert med ett leende.
imorgon vill jag inte ens fira för denna födelsedag kommer vara ingenting jämfört med den förra känns det som, jag vill bara sitta hemma i mitt rum ensam och dricka te och läsa en bok jag tycker tillome att det känns jobbigt att stiga upp på morgonen och gå ut ur mitt rum, även om jag är klarvaken så vill jag bara dra täcket över huvudet och sova, vill bara ligga i sängen och ha det varmt och tyst.

att bara få se dig eller höra din röst imorgon skulle räcka för mig men ibland känns det såhär och så blir det bättre på morgonen, vilket det säkert blir och jag vet att det är så dumt av mig att det känns såhär för mitt liv är egentligen så mycket mer än dig men just nu snurrar alla mina tankar runt dig, det tar liksom upp all min tid, när jag är vaken och även när jag sover, godnatt min skatt

"Skulle vara så skönt att vakna upp en morgon utan ångest. Och det känns inte riktigt som nån förstår varför eller tar det på allvar. Det viftas bort, för alla har ångest då och då. Men jag har det nästan hela tiden. Vissa dagar är den bara inte lika på som andra."

"Jag har ett problem,
jag älskar inte litet i taget
jag älskar till synes inte alls
tills han säger att han inte älskar
då hetsälskar jag tills allt går sönder,
men mest mitt hjärta.
Det går alltid sönder mest."

jag såg dig idag,
jag trodde mitt hjärta skulle stanna och slutade andas,
satt bara och  tittade och du tittade tillbaks så gick du ut från krogen och kom fram och hälsade och gav en puss och undrade varför jag var sur på dig? va? hur ska jag kunna vara sur på dig?
jag ville nog dö,
sjunka genom marken bara det känns fortfarande och jag var helt ensam,
ingen att säga omg jag såg honom ingenting utan bara bete mig som om ingenting och försöka le och du ville att jag skulle följa med vidare och sen ses imorgon så vi får se hur det blir.
Herregud jag tror att mitt hjärta stannade i en sekund jag bara såg dig och allting bleknade och rösterna försvann, hörde ditt namn och sen vände du dig mot mig det kändes som en jävla film jag tror du märkte för jag var utan reaktion i några sekunder liksom reste mig inte ens upp för att hälsa utan bara kollade som ett ufo tills du pussade och sa att jag skulle resa mig så vi kunde prata.

FUCK, varför är jag så svag för diiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiig jag kan inte ens förklara det kändes som att hela jävla världen stog still och du, där fanns du i allt som stog still

Grattis älskling om en minut blir du 22 fyfan vad jag har saknat dig, vill bara krama dig och skrika grattiiiiiiiiiissssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss du är bääääääääääääst hur känns de?
Sen vill jag mysa med dig och krama dig och berätta för dig hur underbar du egentligen är,
när du egentligen är dig själv
 och inget annat,
 när du bara är
äkta,
när du är du

önskar jag kunde säga allt detta till dig, du är underbar massor med kärlek till dig min käraste hipp hipp hurraaaaaa ska fira denna dag för dig även om jag inte är med dig fysiskt

Hej medved, du ringde min "kompis" typ igår eller nånting jag vet att hon ljuger mycket men de gör så ont att veta att det verkligen är sant att du ringer, när jag sitter och typ dör för att du ska prata med mig så att jag bara kan lägga allt bakom mig och du vet det, du vägrar men ringer henne hela tiden istället jag vet inte ens varför jag vill prata känner mig helt patetisk.
det gör ont,
sen känns det inte mycket,
sen vill jag gråta,
efter det så gråter jag,
sen får jag nästan panik och känner pratar jag inte med dig idag då dör jag, typ,
sen fattar jag ännu engång att du faktiskt inte vill,
då blir jag ledsen igen och sen hoppas jag på en bättre dag imorgon.
Jag mår typ illa på mig själv för att jag är såhär.

Ska ut med en gemensam tjejkompis till oss ikväll och hon sa att hon hade sett dig iförrigår och undrade om vi sågs osv sen ville hon träffas så ikväll blir det av, och jag hoppas att jag ser dig i stan, håll tummarna för mig din jävel =)

Update: sen ringde din kompis mig och sa att jag skulle prata med dig? what?

det är att det är jag själv som har gjort dehär mot mig

min födelsedag förra året var den bästa.
Önskar att jag hade tagit tag i honom och ba: Snälla va inte rädd jag är här och jag vill vara med dig och låt oss börja om allt på ruta ett, och om jag är din och du är min så lovar jag att jag aldrig kommer svika dig.

Jag skulle aldrig gjort något fel.

Fan vad jag är irriterad vill bara prata med dig och få ut allting och komma vidare, inte för att jag tror att det går men det måste ju gå.
Ibland är jag så rädd för hur mitt liv kommer se ut, jag vet ju att jag kan få världens bästa liv men jag vill ha det med dig, det känns helt sjukt och jag blir arg på mig själv, varför vill jag dehär? varför vill jag dig?
När jag tänker på framtiden så blir jag rädd av att du kommer vara lycklig, så lycklig med någon och ni kommer få barn tillsammans, laga mat tillsammans, handla, resa, helt enlekt leva ihop och denna någon kommer inte vara jag. Jag är bara så rädd av att jag alltid kommer önska att personen jag lever ihop med är du.. det kanske bara känns så just nu men det känns som att det kommer kännas såhär föralltid.

han- du skrämmer mig
jag- varför skrämmer jag dig
han- jag är rädd
jag- vad är du rädd för
han- jag är rädd, jag är rääädd för kärleken DU skrämmer mig
jag- varför fan är du rädd jag skulle aldrig göra nått mot dig

Hej tjockis..
Det känns som att jag aldrig kommer komma över dig, det är helt sjukt det gör ont hela tiden, jag försöker hela tiden sysselsätta mig för att inte tänka på dig, vara med människor som är så långt ifrån att vara just du som möjligt men ingenting spelar nån roll för det är alltid dig jag har i bakhuvet. Alltid.. Hade annat som jag ville skriva men det gick över känner inte alls för att skriva nått sånt utan ville bara skriva av mig om att du alltid finns där i mitt huvud.