love me and the world is mine

Hey medved, ville bara skriva av mig lite till dig, det går bra nu, det har gjort det i två dagar och känslan jag skrev om innan har hållt i sig.. har lite avsmak, JIPPPIE, hoppas det håller längre och om det fortsätter såhär och du inte gör nånting alls som drar mig tillbaks på nått sätt, ja då är det bra för mig för jag är påväg bort från dig. Godnatt och puss på inte dig

Dagens humör: så jävla irriterad, arg, illamående, bara allmänt usch

i fucking hate uuuuu,
fuck vill typ spy på dig jävla idiot du är så irriterande pinsam inga bollar, leker så jävla ball men kan aldrig stå för vad du tycker eller så sitter du bara och ljuger om allting med mig jag ser fan rakt igenom dig bara att jag ser lite för sent varje gång, önskar denna känsla kunde hålla i sig, det känns så mycket bättre än att tycka bra om dig

han- man ser att det är nånting mellan er när vi umgås ju
jag- gör man verkligen det?
han- ja, ja det gör man ibland är det tillome jobbigt att vara med er för att ni inte låter varandra få va
jag- men sluta haha, fast ja jag tycker ju om honom
han- men om du nu tycker om honom, du följer ju aldrig med honom
jag- hur menar du följer inte med honom?
han- ja han säger kom men du går ju aldrig, om du tyckte om honom så skulle du följt med?
jag- nej men jag tycker om honom och vill följa med, jag är bara rädd att vi ska gå för långt om jag följer med
han- hur kan du vara rädd och inte gå om du vill och tycker om honom?
jag- för jag vill inte göra nånting halvt med honom, det är en kille jag vill ha allt med och får jag inte allt med honom så vill jag hellre stå där utan nånting alls

Hej medved. Idag saknar jag dig sjukt mycket och vill mysa lite med dig och kramas lite och skratta åt dig för att du är ett mongo som sover skönt av mozart låtar, hahaha vill verkligen bara krypa upp i din famn och sova med dig. Jag kan inte sova och det enda som finns i mina tankar just nu är du, puss på dig björn du sover säkert gott eller gör dumheter men det känns faktiskt som att du sover. Önskar du var här. Godnatt

idag känns det jobbiga för dig som ingenting, 
jag har nästan sett en människa dö och
det finns mer att uppskatta här i livet
än att deppa över en kille
som inte ens kan prata med mig,
så, fuck you

När jag ser att hans blick flackar och hans famn inte känns lika varm
När han inte längre biter sig på underläppen för att hålla sig för skratt
när han inte längre lägger sina armar runt mig
när han inte längre viskar att han älskar mig i mitt öra om nätterna
ja,
då säger jag allt jag borde ha sagt tidigare
älskar honom såsom jag borde ha älskat honom tidigare
håller honom såsom jag borde ha gjort tidigare
Men då har det stått still så länge att det bara går sönder
Så jag har ett problem,
jag älskar inte litet i taget
jag älskar till synes inte alls
tills han säger att han inte älskar
då hetsälskar jag tills allt går sönder,
men mest mitt hjärta.
Det går alltid sönder mest.

jag gjorde inget fel, ändå så var jag inte rätt
jag gjorde allting fel, jag var fortfarande inte rätt,
varför kan jag inte bara inse att jag aldrig var eller skulle vara rätt för just dig och varför känner jag att just du är rätt för mig, det ska ju fan vara ömsesidigt!

Det gör så jävla ONT det jag har gjort och det gör så jävla ont att det kanske är just jag själv som är anledningen till att du hatar mig idag, känner mig bara så, jag vet inte, känner mig som ett jävla handikapp allting känns skit skit skit och det känns som att om du låg breve mig just nu så skulle allting vara så jävla bra? kan jag inte bara va som normala människor och vilja vara med någon som vill va med mig tillbaka så mår alla bra?
varför känns det så, det är så jäääääävla jobbigt vill slå sönder saker och skrika och springa ut i regnet typ känna att jag finns jag vill skrika nåtning som BLLLUOÖÖÖÖÖÖÖUU jag vet inte hur man förklarar denna känsla?
det känns som att ingen förstår mig

När jag tror att smärtan har gett upp så finner den alltid ett sätt att överraska mig på. 
Den finns alltid där, för den vägrar att ge upp. Jag har bett den att lämna mig ifred, jag har skrikit åt den, varit dum mot den, men den vägrar. Smärtan trivs här. Smärtan trivs att smärta, att vara galen. Jag försöker att ignorera den, men den besöker mig allt för ofta. Massor av gånger har jag försökt att förklara för smärtan att jag vill finna lyckan, då blir den arg och avundsjuk. Ibland undrar jag om smärtan alltid kommer att vara här, eller om den någon gång kommer att tröttna, tröttna på att smärta. Vad den än bestämmer sig för så släpper jag nu smärtan, den kan inte längre vara en del av mig, för att jag är trött på att vara dum, dum på grund av smärtan.Jag brukade älska den, jag brukade gråta med den och låta den hålla om mig om nätterna, jag ångrar det inte. Hur skulle jag någonsin vilja finna lyckan om jag aldrig känt smärtan. En dag kanske vi möts igen, i en annan skepnad, i en annan stad, men nu måste jag ge mig av. Jag har funnit något större, något vackrare, lyckan

precis så känner jag och jag vill inte känna såhär, känner mig som att jag är instängd i ett fängelse i mitt huvud och fängelset är du.. jag kommer inte ifrån dig.
det känns som att jag går två steg ifrån dig,
sen hör jag ditt namn eller någonting om dig,
så dras jag tre steg tillbaks till dig och efter det tredje steget så låser sig dörren och här sitter jag ett tag tills det blir en liten öppning och jag tar två nya steg bara för att sen dras tre steg tillbaks,
igen

han -du tycker om mig va?
jag -haha nej
han -jag vet att du gör det
jag -okejda, men du tycker om mig med
han -ja om du pussar mig, vad smakar jag? visst smakar det körsbär när jag pussar dig
jag får en puss
jag -hahahahaha euuuuu nej! du smakar ju hamburgare!!

När en Våg och en Jungfru träffas kan det vara som två pusselbitar faller på plats. Båda söker säkerhet och förtroende i relationen och de båda har en förkärlek till det vackra och kultur. Tillsammans fungerar de smidigt och effektivt, de söker samma mål. Förhållandet kan framåtskrida långsamt i början men kommer ta riktig fart då de börjar respektera varandra.

Deras gemensamma smak och intressen skapar en välbalanserad relation.

igår såg jag att din relation ändrades tillbaks till inte i ett förhållande och kände att det var nu eller aldrig att breätta exakt vad jag känner och skita i alla konsekvenser eller vad som nu skulle komma med det,

tog till mig mod att ringa dig och du skulle ut ikväll och ville ses imorgon för att prata, du sa följ med ut idag sen efter ett tag blev du bara äcklig och kunde inte ens stå ett shitt, vem är du? okej, jag ringde typ 4 gånger, de är inte okej nånstans men när det passar dig så gör du själv samma sak så egentligen borde du inte tycka att det är konstigt alls.
Är så äcklad av dig, vill bara banka in ditt huvud i nånting, du är så jävla feg och det gör mig så ledsen att stunder som nu så ser jag mina fel som rätt åt dig, du förtjänade tio gånger värre och jag vill bara hata dig.

Känner mig som världens modigaste tjej som vill ha världens fegaste kille, vafan vill jag ha?

idag ville jag inte skriva och tänkte bara fuck it men jag skriver här för att få ut varenda jävla känsla som finns och jag ska göra det i 95 dagar till, sen är jag klar med dig..

jahap, du har flickvän. Jag har alltid sagt att den dagen du skaffar tjej så kommer det vara på riktigt och du kommer att hålla ihop med henne, på riktigt, för du är en sån kille och det är det finaste med dig.
Först blev jag chockad,
sen arg,
sen ledsen,
sen arg igen,
sen ville jag skrika,
efter det blev jag rädd,
jag ville ringa och träffa dig men påminde mig själv om att jag inte har den rätten,
sen försökte jag andas,
måste andas..
måste andas,
inte gråta!
sen grät jag,
min bästa vän ringde och ville inte att jag skulle vara ensam och hon sa att allt var ett skämt för att se min reaktion,
jag vet att det inte är ett skämt du skulle inte gå såååå långt för att se min reaktion, du bryr dig inte så mycket, tror jag,
vid den tanken grät jag igen,
sen önskade jag att jag hade öppnat mig för dig tidgare öch aldrig nånsin begått misstag så att jag kunde fastställa att jag inte gjort dig nått fel, men det har jag och det kommer jag alltid äcklas av,
nu hoppas jag att allt är ett skämt men jag vet att det inte är det, det är egentligen lika bra jag kanske kan släppa dig nu,
sen tänker jag att om jag inte har släppt dig på 2 år, hur fan ska det gå nu?

Jag känner mig lika äcklig som tjejen i videon, allt hon gör mot honom, så skämmigt.



Idag ska jag bli drunk, jag hatar att bli full, verkligen, men idag vill jag komma in i dedär modet där man knappt kan få fram sitt eget namn för att man är så borta i sitt huvud och bara idag så vill jag inte minnas ditt namn heller.

Förra året precis dessa tider så var jag på sista festen innan sommarlovet var slut, då ringde du och ville hämta mig så skulle vi sova hos dig.. jag önskar den dagen var idag. Det var en vana att du hörde av dig och jag sa nej, jag förstår inte mig själv och det gör mig så arg, kan du inte höra av dig nu som du gjorde då så ska mitt svar alltid vara ja.
Varför kan jag inte bara släppa dig?

Du kom in i mitt liv en period då jag trodde att allt och alla var bullshitt och att det inte existerade en endaste normal kille alls i hela jävla världen. Du ville prata i telefon om allt möjligt, aldrig snuskigheter utan bara gulliga saker och efter alla äckel jag hade träffat så kändes du för bra för att vara sann, och det var du ju också.
Nu är du bara så nära men så långt bort, allt försvann nog.
Mitt största hopp är att du finns i min framtid och min största rädsla är att det aldrig kommer tillbaks, det börjar kännas så avlägset.

You were never supposed to be,
just somebody in the past,
somebody I used to see
- Jordin Sparks, No Parade