han och han och han

alla frågar mig hela tiden varför jag inte säger något
för att jag inte vågar tänker jag
för jag har inget att säga säger jag och ler
ger han en kyss och skrattar
precis som jag gjorde med han
och han
och han innan han
det är inte så att jag inte har något att säga
jag vågar bara inte höra vad han har att säga
för en gång fanns det en
som fick mig att säga allt
men försvann,
Jag önskar att jag vågade,
vågade ställa mig upp och skrika
fan vad jag tycker om dig
fan vad du gör mig glad
och varje gång du tar min hand så känns det som att jag dör lite,
på ett bra sätt
dör av värme
dör av glöd
jag älskar att vara med dig
jag vill vara med dig
var med mig och ingen annan
men istället sitter jag där med han
precis som jag gjorde med han,
han,
och han innan han,
och tänker
tycker han om?
Vad tänker du på? frågar han.
ingenting, ler jag.
Sen försvinner han också,
precis som han
och han
och han innan han.
Och jag ligger ensam i min säng och tänker
nästa gång,
nästa gång så ska jag säga något.
för att vara med någon som gör himlen blåare
är aldrig ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0