love me and the world is mine

såja, jag pratar ju med min bästis om problemen men vill liksom skriva av mig för det är så skönt att sätta ord på känslorna och sen tänka att det är nån annan som känner så och läsa och sedan uppfatta allt på nytt, kanske förstår mig själv bättre då.

Såhär är det.. jag vill ha kille, men ändå inte, okej.?
så killen jag verkligen ville ha, han som denna blogg var tillägnad (fy) han finns inte utan det är mer att han existerar inte i min värld och det är såhär det ska fortsätta för när jag sätter stopp för nått så gör jag det på riktigt. Så dom  känslorna är over and out dom får liksom inte finnas, och det är en sjuk lättnad.

Nu så träffar jag väl en kille och jag vet inte vad jag vill jag vill inte att han ska skämma ut mig liksom prata med andra tjejer på "det där" sättet men jag själv gör det med andra killar så jag har liksom inte rätten att säga till honom, egentligen.. men jag vill inte heller att han utnyttjar mig och så står jag där som ett fån vilket det känns som att han inte gör men åh jag vet inte vafan så jobbigt hatar saker jag vill vara med honom för han är mysig men han är inte den killen med stort D som får mig att tänka shitt det är värt att satsa på detta utan det är mer tyyyyp skönt att han bara finns? jag vet liksom inte kanske om någon månad så kommer jag ha fäst mig vid honom men just nu känns det inte så jag vet inte känner mig typ dubbelmoral..
och jag vill liksom inte fastna heller det är väl det som är själva grejen för jag kan kontrollera mina känslor till en viss del och jag vill inte så det är mer att jag bara är men jag blir ju glad av hans söta sms också men jag vill liksom inte ha mer än vad det är just nu för det är perfekt, för mig. Det känns bara liksom att han inte är den killen som jag vill ha för jag vill inte ha nån struntsak utan när jag väl sätter mig in i nånting så vill jag att det ska vara på riktigt och jag tycker inte att det är värt att ta den risken om det inte känns på riktigt. och nu vet hag att det är sjukt tidigt av mig att tänka såhär men det är så mycket tankar liksom blir så förvirrad för detta är något jag inte vill riktigt så varför gör jag nått jag inte vill? jag har allltid gjort såhär så långt jag kan minnas, träffat flera killar samtidigt för att inte kunna fastna för en vilket hände en gång men som jag inte riktigt planerar ska hända igen ett bra tag framöver.
vafan nu bara virrar jag här vet inte ens hur jag började och vad jag slutade med, jag får väl bara ta det lugnt lite och se vad som sker liksom. inte så mycket att göra åt saken..