love me and the world is mine

"cause i love you, you enormously stubborn pain in the ass"

haha nått som kommer passa in på min kille, juste förreste jag har kille haha helt sjukt, vi är tillsammans.
och han är skit envis och det är jag med haha ni kan ju tänka er hur de ser ut när vi tjaffsar..

eftersom att det var så många som undrade om jag träffade nån eller hade kille och grejs så snackade jag och g om oss för ett tag sen och kom fram till att jag säger det öppet vilket kanske inte behövdes eftersom att ens privatliv inte är en sak för allmänheten men många hade fattat så när han sa att jag skulle säga att vi träffades och var med varandra så tänkte jag fine men jag tänker inte säga till nån att jag träffar dig om du kan skämma ut mig, så gör inte det och där fick jag hans ord på det och jag lovade samma sak tillbaka så that's it jag tycker bara det är så synd att 3 månader har gått med en person som just nu har skämt ut mig, betedde sig så gulligt men långt ifrån värd mig för jag är värd det bästa.
jag har betett mig med respekt, varit väldigt snäll mot honom och lagt ner tid på att tänka ett steg längre än vad jag gjort tidigare med killar så jag sänkte min gräns lite och bara var, betedde mig som jag kände för honom utan några lekar eller liknande för jag inte eftersträvar inte några barngrejer eller ett skit förhållande utan tillit, utan ska vi ha något med varandra som inte är vänner så ska vi ha något fint som vi mår bra av.

och jag vill inte ha nån feg kille alltså, min kille ska kunna sätta mig på plats på samma sätt som jag sätter honom på plats om nånting inte passar mig. jag är en smart tjej och när saker och ting faktiskt inte passar mitt tänkande eller beteende så kan det få hoppa av på vägen för jag fortsätter och det är utan nått jävla släptåg som dämpar farten
jag är sjukt besviken på honom och han har skämt ut mig, sig själv också för den delen, jag sväljer inte nåns skit och lägger mig inte för en enda jävel här i världen, den som vill kan anpassa sig

mamma och mormor har lärt mig att alltid se den positiva sidan ur allting, även om det är jobbigt eller gör mig ledsen eller arg. så från och med idag får jag glädjas över att jag har kommit ett steg närmare vilket beteende jag inte söker hos en kille

vi hade värsta tjaffset för ca 3 dagar sen och han är tjurskalle och jag är tjurskalle så det kom ingen vart, utan det blev kiss and make up haha..
wowwwwwww haha sjukt börjar verkligen tycka om honom mer och mer och vi har haft vårat första tjaffs.
idag ska vi på bio och jag har typ 40 graders feber men tänker inte säga nått ska inte förstöra kvällen haha men har varken ork eller lust har sminkat mig ganska mkt så att man inte ser att jag är sjuk är ganska mörk runt ögonen och helt röd på kinderna fyfaan hahaha..
aja vi får hoppas att han inte märker nånting vågar inte äta nått nu heller fast är sjukt hungrig men mår illa så jag vill ine riskera att jag typ spyr eller nått hahaha åhhhh.

okej de dagarna vi inte pratade så sa han att han ville "testa" mig för att jag aldrig är den som hör av sig och det gjorde jag ju ändå inte så det slutade med att han skrev till mig i vilket fall som helst sen berättade han hur det log till och om han inte ljög så är det väl en okej anledning till att inte höra av sig.
jag är ju glad när jag är med honom och blir jätteglad av hans söta sms och så men men,
är så rädd vill inte fastna och sen så går det snett men det vet man ju fan ändå aldrig så, aa vi får helt enkelt se.

kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta,kom ihåg detta.. jag glömmer ju det. så jag flyger lite för högt, sen hamnar jag nere på jorden igen.

jag vet liksom inte ens vafan jag känner tror jag har intalat mig att jag tycker om denna nya kille, eller? men jag vet inte nu har vi knappt pratat nånting på två dagar ohhhh är så jävla irriterad vill bara skrika på honom men jag ska inte, utan istället så andas jag och sväljer och håller käften. för jag har liksom sagt vad jag kan säga honom han har fått så jävla mycket bara sådär liksom nu vill jag vara 110% säker på att det han säger är vad han menar och inget han bara säger för att han tror att det är vad jag vill höra.
och alltså, jag vill inte ens höra nått mer vill börja känna istället. det känns som att såfort jag börjar släppa loss lite och tänka hmm det kanske ändå funkar, jag kanske ändå ska satsa ordentligt nu, ja då känns det bara som att allt går emot så nu känner jag inte så mer, vi får se hur jag känner till nästa gång gud vilken begochdalbana!

Okej nytt kapitel måste uppdatera mig själv lite nu och skriva ut det som inte går att skriva på min egna blogg.
killen jag skrev om som jag börjat träffa, träffar jag fortfarande och iförrigår så kändes allt bara bääää så jag messade och skrev "Hej **** jag vill säga en grej men vågar inte säga det till dig så du får det på sms. Jag börjar tycka om dig och jag vet inte vad det är men om du inte känner desamma så vill jag att du säger det"
fick tillbaks ett "Va söt du e :) om det är vad du tror att jag tycker om dig så har du fel jag ska träffa dig senare och prata med dig" sååååå sagt och gjort vi träffades och han frågade vad jag ville med det hela jag sa att jag inte ville ha nått där vi bara var bekväma i varandra och inget mer så han ba alltså vill du ha ett förhållande jag blev typ eeeeh... ja jag vill ju inte direkt lalla runt med dig för skojs skull?? han ba ja jag med annars skulle jag inte börjat träffa dig osv såååå jaaa det ser väl ut som att lilla jag snart kanske har en pojkvän? hur skumt är inte det då..? ja han tycker väl om mig om han inte ljuger och jag har börjat tycka om honom och jag vill inte ens va med nån annan just nu liksom vill ju inte tabba mig men åååååååh han gör mig så jävla pissed off ibland vi tänker så olika.. vi får väl se om det har ändrats till nästa gång jag skriver av mig eller om det är min pms som talar just nu, ser i kors godnatt

Igår så var jag hemma hos han som bloggen handlade om från startens kusin som fyllde år, han var även där alltså piiiiiiiiiiinsam min första tanke vart typ, VAFAN. TÄNKTE. JAG. MED.
Ni vet när man betraktar en människa utifrån då ser man alla ju dessa brister och dåliga sidor som man inte ser när man är så inne i det hela eller kanske ser men inte vill se men alltså snälla..
fyfan vad skönt det är att vara ute ur skiten.
Så står han verkligen och ba
"heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej de va längeseeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen hur mår du vad gör du, hörde att du har en ny kille." man ba
"aaaaaaaaaaaaaaaaaa tja d bra sjdå" alltså så jävla skönt haha var bara tvungen att skriva det jämfört med alla mina deppiga inlägg om honom.
Men självklart så kändes det ju lite också liksom jag ville ju stå och babbla med honom när han kom och pratade med mig och det kändes kul att kunna ba ????? jahap. ville ju stå med han också men har kommit så långt så nu vet jag att jag inte vill ha honom och det är faktiskt inte så farligt att stå med honom och det kändes inte så mycket som att hela världen stannade när jag såg honom, bara lite så jag tog ett djupt andetag och vips så var det borta.
Och så måste jag bara, jag är ingen att säga att nån människa är bättre än nån annan för ingen är det och alla har sina bra och dåliga sidor men, fan vad jag är bättre än hans beteende och fan vad jag är glad att jag har förstått det.
Jag fattade ju inte det så ända tills den dagen jag förstog det så ville jag ju vara med honom som man ser i dom andra inläggen men när det klickade till i huvudet, aa de va ju liksom allt som behövdes.
sen var det inte mer än att radera hans nr, sms, bilder, framförallt att radera han på fb, sen var det ganska klappat och klart =)

PUSS bloggen

såja, jag pratar ju med min bästis om problemen men vill liksom skriva av mig för det är så skönt att sätta ord på känslorna och sen tänka att det är nån annan som känner så och läsa och sedan uppfatta allt på nytt, kanske förstår mig själv bättre då.

Såhär är det.. jag vill ha kille, men ändå inte, okej.?
så killen jag verkligen ville ha, han som denna blogg var tillägnad (fy) han finns inte utan det är mer att han existerar inte i min värld och det är såhär det ska fortsätta för när jag sätter stopp för nått så gör jag det på riktigt. Så dom  känslorna är over and out dom får liksom inte finnas, och det är en sjuk lättnad.

Nu så träffar jag väl en kille och jag vet inte vad jag vill jag vill inte att han ska skämma ut mig liksom prata med andra tjejer på "det där" sättet men jag själv gör det med andra killar så jag har liksom inte rätten att säga till honom, egentligen.. men jag vill inte heller att han utnyttjar mig och så står jag där som ett fån vilket det känns som att han inte gör men åh jag vet inte vafan så jobbigt hatar saker jag vill vara med honom för han är mysig men han är inte den killen med stort D som får mig att tänka shitt det är värt att satsa på detta utan det är mer tyyyyp skönt att han bara finns? jag vet liksom inte kanske om någon månad så kommer jag ha fäst mig vid honom men just nu känns det inte så jag vet inte känner mig typ dubbelmoral..
och jag vill liksom inte fastna heller det är väl det som är själva grejen för jag kan kontrollera mina känslor till en viss del och jag vill inte så det är mer att jag bara är men jag blir ju glad av hans söta sms också men jag vill liksom inte ha mer än vad det är just nu för det är perfekt, för mig. Det känns bara liksom att han inte är den killen som jag vill ha för jag vill inte ha nån struntsak utan när jag väl sätter mig in i nånting så vill jag att det ska vara på riktigt och jag tycker inte att det är värt att ta den risken om det inte känns på riktigt. och nu vet hag att det är sjukt tidigt av mig att tänka såhär men det är så mycket tankar liksom blir så förvirrad för detta är något jag inte vill riktigt så varför gör jag nått jag inte vill? jag har allltid gjort såhär så långt jag kan minnas, träffat flera killar samtidigt för att inte kunna fastna för en vilket hände en gång men som jag inte riktigt planerar ska hända igen ett bra tag framöver.
vafan nu bara virrar jag här vet inte ens hur jag började och vad jag slutade med, jag får väl bara ta det lugnt lite och se vad som sker liksom. inte så mycket att göra åt saken..